Tidens Narr

En trubadur på vägar vandrar, 
I sin hand en sliten gitarr. 
Ett ur förlorat, men ej som stannar, 
Han är nu en tidens narr 

Han har tappat sitt ur, men vad gör väl det? 
Timmen den blir sen, men det man inte vet ..
På scenen han står, vet ej när han ska av
Han är en tidens narr, fast på musikens hav

Månens sken blir hans enda klocka, 
Stjärnorna blinkar i takt till hans sång. 
Han sjunger om livet, om det som vi saknar, 
Och om drömmar som flyr natten lång. 

Han har tappat sitt ur, men vad gör väl det? 
Timmen den blir sen, men det man inte vet ..
På scenen han står, vet ej när han ska av
Han är en tidens narr, fast på musikens hav

När natten är stilla och tystnaden faller, 
Fortsätter han spela, trots allt som han saknar. 
För musiken är evig, den ska alltid spelas
När publiken somnar, tills den åter vaknar

Han har tappat sitt ur, men vad gör väl det? 
Timmen den blir sen, men det man inte vet ..
På scenen han står, vet ej när han ska av
Han är en tidens narr, fast på musikens hav
 
Publiken har gått hem, och natten blir lång
Men det kanske finns tid för ännu en sång